igustavsson.for.me

If we wait until we're ready, we'll be waiting for the rest of our lives


I lördags var det en vecka sedan Jonathan lämnade oss, saknar honom hela tiden.

I fredags var Simon och Malin snälla och bjöd på mat, därefter åkte vi och Adam till biografen och såg Into the storm. Ingen uppiggande film direkt, men det var bättre än att ligga hemma med ångest antar jag. Allting känns bara dubbelt så ansträngande nu än vanligtvis. I lördags åkte jag till Natalie som bjöd på drömgoda nybakade bullar, därefter hängde vi med Niklas som formaterade min dator. Idag har jag varit ledig så har passat på att träna och förtidsrösta. Nu väntar en jobbig vecka med skola och redovisningar...väldigt olägligt skulle ja vilja säga. Jonathans bortgång och begravning tar upp det mesta av min tankeverksamhet. Men jag har bitit ihop förr så det ska nog gå.


Ring och säg att det inte är söndrigt, att det inte är över

Saknar honom.
Saknar att somna i hans famn
Saknar att hålla om honom och att krama hans hand
Saknar hans humor, hans charm och hans skratt
Saknar hans djupa fina bruna ögon, hans lite osäkra blick när han tittade på mig och sa något jättefint som fick mig att smälta.
Saknar t.o.m  våra tjafs, för att sedan bli sams igen och lova varandra att aldrig mer bråka och  sedan krama varandra det hårdaste vi klara

 Saknar hur han gav mig fjärilar i magen
Saknar känslan att få vara hos honom efter en tid ifrån varandra
Hade gjort vad som helst för att få det tillbaka.


Saknar Jonathan dagarna i ända, det är ungefär det enda jag gör. Och går långa promenader. Igår var jag i skolan på en mattelektion, idag också. Svårt med koncentrationen, tankarna är liksom någonannanstans. Försöker.
Calle och Adam var förbi en stund och överlämnade mitt nya munspel som Adam var snäll och köpte åt mig på musiklagret, tack. Imorgon ska jag gå på samhällslektionen mellan 10-12, ska på studiebesök. Efter det tar jag helg.

Ser inte framemot nästa vecka
, men trivs inte i nuet. Jobbig känsla

Your love will be safe with me.

Hemma från skolan idag med, känns som att jag aldrig kommer bli redo för att gå till skolan eller något annat överhuvudtaget just nu. Chocken har lagt sig, allting börjar sjunka in och bli verklighet. Men ska tvinga mig till skolan imorgon för en lektion. Vet att Jonathan tyckte jag skulle sköta skolan och jobb (med undantag när jag kunde vara hos honom och gosa istället)

Fick igår reda på Jonathans begravningstid så har suttit i telefon och beställt blomarrangemang och buketter. På blomdekorationens band ska det stå ''Sov gott älskade Jonathan, Isabelle med familj''

Orolig över hur det ska gå och hur jag ska klara av alltihop. Som tur är kommer mamma och syrran att följa med mig. Begravningen ska hållas i en kyrka i Mullsjö. Första gången jag var där var det med Jonathan på bröllop. Andra gången jag var där var det med Jonathan på begravning för hans gammelmormor. Den här gången får jag klara mig utan Jonathan vid min sida, utan Jonathan på väg hem från kyrkan. Utan honom på natten, utan honom varenda dag för resten av mitt liv.


Saknar honom så mycket.


I love you 'till the end

Pratade länge med Jonathans mamma och mormor i telefon igår innan jag gick och la mig, kändes bra och skönt. Jonathan visste att jag kom till honom i slutet.
Somnade för sent inatt och stannade hemma från skolan idag, hade bara en lektion. Mamma säger att jag ska sluta plåga mig själv. Men allt gör bara så ont. Går inte en minut utan att jag tänker på Jonathan och allting som hänt, tänker på allt han kommer missa. Men också allt han kommer slippa. Intalar mig att han mår bra och är fri. Vill träna och plugga, vill äta men det finns inga krafter. Vill inte vara ensam men är inte redo för att skratta och låtsas som ingenting. Hade behövt Jonathans famn mer än någonsin nu.




Saknar dig gosis