igustavsson.for.me

Slukad av saknad

Jag somnade någon gång runt 3-4 tiden inatt. Huvudvärk, trött, frusen och ledsen. Sista bilden av Jonathan i sin sjukhussäng flimrar förbi i huvudet, försöker att slå bort det. Försöker att föreställa mig att han ligger brevid mig och vi håller om varandra, precis som jag gjorde innan när jag saknade honom och vi var ifrån varandra. Det gav lite ro. Ordnat en egen mapp för Jonathan med alla bilder jag tog på honom. Han blev alltid lite småsur när jag tog massa bilder, speciellt när han sov. Jag skrattade bara. Jag visste redan då att en dag kommer dessa bilder att betyda mycket. En dag kommer dessa bilder att hjälpa mig att sörja, att minnas och att glädjas.
Jag vågar inte lyssna på musik än, vet att jag bryter ihop då. Vet att nästan alla låtar på min spotifylista påminner om dig Jonathan. Om våran kärlek, om våra första möten, om hur jag blev så fruktansvärt förälskad i dig. Om du bara visste hur saknad du är. Jag skrev aldrig mycket om min saknad efter vi gjorde slut, jag försökte gå vidare och glömma som man brukar göra när man gör slut. Men jag glömde aldrig, jag grät mig till sömns vissa dagar. Kunde liksom inte tillåta mig själv att vara lycklig när jag visste att du inte var det, det kändes fel. Det skulle ha varit du och jag till slutet, vi visste och ville det båda två. Det kunde ha blivit så, jag ville innerst inne vara din i all evighet.

Vila i frid min älskling

En ganska bra dag förvandlades idag till den allra värsta jag varit med om. Den dagen som jag har fasat över ska komma, men inte velat acceptera. Omöjligt att acceptera. Mobilen ringde runt 2 tiden, ''Jonathan'' stog det på skärmen. Första känslan var glädje, andra känslan var vemod. Jag pratade med Jonathan senast i torsdags, visste att läget inte var så bra eftersom han var inlagd. Sa då att jag ville komma och hälsa på, planerade att vi skulle kolla på film och äta godis och ha det bra som förr. Det var Jonathans mamma som ringde och berättade att det inte var långt kvar nu. Jag föll ihop med händerna i ansiktet, grät. Det kan inte vara sant, det får inte vara sant. Vi snackade ju bara för någon dag sen. Jag har vetat hela tiden att Jonathan aldrig skulle bli frisk, men jag visste inte att det var nu han skulle lämna oss. Jag väntade på att mamma skulle komma hem så vi kunde åka till sjukhuset i Skövde, jag frös och hade huvudvärk från all gråt. Tillslut kom vi iväg och det var förövrigt den längsta bilfärd jag varit med om, en färd som skulle ta en timme kändes som en evighet. När vi är i Kinnarp ringer det igen. En gråtande röst andra änden som sa ''han är borta''
Jag hann inte fram. Jag hann inte fram för att säga till dig Jonathan att ''jag är här nu, jag sa ju att jag skulle komma!'' Jag hann inte fram för att hålla din hand, krama dig, dra fingrarna genom ditt hår och smeka din panna en sista gång medans du var vid liv. Det kändes som en smäll i ansiktet. Vi fortsatte mot KSS ändå, jag ska ta farväl, jag ska se dig en sista gång. Går med snabba och stressiga steg till hissen och fortsätter mot våning 6, samma avdelning som när du opererades första gången. Minns all väntan och nervositet. Med ben som känns som spaghetti och darrande händer kommer jag in i rummet och kramar om din gråtande syster och mamma. Du hade på dig din röda Fox t-shirt, den jag brukade låna och sova i när jag hade glömt mitt nattlinne. På det lilla bordet brevid var en blomma och ett ljus placerade. Efter att ha pratat, gråtit och betraktat så kommer läkaren in. Dags att ta farväl. Tog din hand och kände på dina fingrar som kändes exakt lika mjuka och lena som de alltid har gjort. Smekte din arm som kändes precis som den alltid har gjort, böjde mig framför dig för att pussa dig på halsen och sedan gå ut med gråt i halsen och blicken vänd ner mot golvet. Möttes av min mammas tröstande famn. Sa hejdå till din syster och din mamma, tackade henne. Kommer alltid att vara tacksam för att hon ringde så jag fick säga farväl. Ser det som ett tecken att hon visste att jag betydde mycket för dig, att hon visste att du betydde mycket för mig. Vi skulle ju vara ihop föralltid sa vi.
Så mycket minnen. Jag sa till dig att jag förmodligen alltid kommer att älska dig.
Och jag vet att du visste att det är så, jag kommer aldrig sluta älska dig! Så sov gott min älskling, längtar tills vi ses igen. Klart vi gör.

 

Goodmorning saturday


Sovmorgon till 10, började dagen med ett träningspass (första på väldigt länge pga körtelfebern) Skönt att få upp pulsen och svettas lite. Nu har jag precis fått i mig frukost, det blev havregrynsgröt med kanel och banan samt en kopp kaffe. Nu ska jag duscha och sen iväg en sväng, därefter ta tag i lite studier!


''You can never be overdressed or overeducated''

Mosig i skallen och trött efter en lång dag, haft tre lektioner samt två timmars håltimme där jag passade på att fika med en kompis. Har precis pluggat lite matte men nu ska jag faktiskt inte titta på en bok mer idag, bara njuta av helgen och lugnet.



16:03

Hemma igen! Solat, ätit, fått paket på posten (en tröja och septumringen på bilden nedan) Nu väntar en powerwalk med mossan.

Morgonstund

Alltså mornar är sjukt mysiga om man tar sig tid, steg upp kvart i 8 för att åka till vårdcentralen och lämna blodprov. Nu skiner solen och jag avnjuter en kopp kaffe och bläddrar runt på Tumblr, frukost blev kvarg med crunchy. Börjar min enda lektion runt 1 tiden så tänker allt ligga kvar i sängen ett tag till. 

 

tisdag

Precis dammsugit, dammat, plockat iordning, vädrat och bytt sängkläder vilket behövdes då jag inte orkat städa när jag varit sjuk. Idag hade jag 2 lektioner i skolan och imorgon har jag bara en. Innan det ska jag till vårdcentralen och ta några prover då jag tydligen har lågt blodvärde, och efteråt ska jag sola som jag inte heller orkat med under sjukperioden. Till helgen får jag äntligen börja träna och röra på mig igen!! Till helgen blir även min fjärde nyktra helg på raken, känns ju rätt bra. Nu ska jag göra föda, plugga lite och sedan ta det lugnt resten av kvällen.

Monday

Idag har jag varit i skolan och haft en mattelektion, mötte upp Frida för att äta frukost och väntade medans hon var på möte. Därefter åkte vi till henne för att fika, sedan till fyndlagret i Tranemo och Lager 157. Hittade ett påslakanset i leopard och två basictröjor från Lager 157. Missade lite sömn inatt så jag är nu fasansfullt trött, skall plugga lite engelska och sedan avlida i sängen tänkte jag.